Dags att säga hej då!

Snart börjar Sixten förskolan. Och helvete vad jag tjatar… Men jag tror att jag är lite i chock. Jag har separationsångest på högnivå. Är det verkligen möjligt att någon kan ha full koll på vad Sixten gör i så många timmar? Jag och Frasse är faktiskt oroliga. Sixten är som en Duracellkanin med dubbla batterier från det han vaknar tills han somnar. När klockan är tio på fm så har han redan slagit i huvudet minst fyra ggr, han springer sitt snabbaste överallt ( och tro mig, han är snabb som en vessla ) han skriker, skrattar, sjunger ”dansa pausa” aka mamma gagga. Han har ett humör som en tonåring, ett skratt som lyfter tak, han slåss fast han inte förstår det. Han tar så mycket energi samtidigt som han ger oss massor!

På det är han tydligen mjölk-känslig. Om man säger så här: jag har en känsla av att förskolepersonalen kommer få fullt upp.

Jag erkänner att jag kommer att sakna att få skriva om honom och att få dela med mig till er. Och jag kommer att sakna era fina kommentarer och känslan av att ni följer vårat liv. Men nu är tiden inne att någon annan får chansen att få dela med sig av sitt. Jag är oerhört glad att mina tankar och känslor är nedpräntade från det att min bebis var ett embryo till att han blivit en frisk och välmående ettårig-kille.

Tack för att ni läst och ha det bäst! Om ni vill fortsätta följa mig så finns jag på twitter som Prydfitty. Bara att lägga till mig!

Puss alla fina!

Inlagd: augusti 11th, 2012 under Mamma Glad-bloggen - 3 Kommentarer.

Sure.

Som förälder känner man sitt barn bäst. Jag och Frasse kan Sixten, så enkelt är det. Efter att han ramlat och hamnade på sjukhus så visste vi på en gång att han hade ont vid axeln/ sidan. Två olika läkare tittade på honom och kunde konstatera att han var mörbultad. Inget skulle vara brutet eller sprucket. De menade på att så små barn sällan bryter något. Vi sa flera ggr att vi kände på oss att det var något mer men ingen verkade vilja lyssna.

Varje gång vi lyfte eller tog i honom så skrek han och började gråta. Sixten gråter nästan aldrig och då ska man veta att killen slår sig flera ggr varje dag. Han springer ner för slänter, springer rakt in i väggar, klättrar på allt.

Vi bestämde oss för att ringa vårdcentralen och boka en ny läkartid med ev röntgen. Och gissa vad? Läkaren röntgade Sixten och hittade en fraktur på nyckelbenet. Så nu får han ha en ”åtta” på sig i två veckor.

Inlagd: augusti 3rd, 2012 under Mamma Glad-bloggen - 1 Kommentar.

Glädjeskräck.

Om en vecka så är semestern över. Min föräldraledighet är slut och Sixten börjar förskolan. Och jag ska göra invänjning och lämna en ev gråtande liten kille. Mitt hjärta dör bara jag tänker på det. Fan vad känslig man blivit med åldern…

Sen väntar en spännande höst som vi ännu inte vet något om. Det ska börjas jobba ( vet ännu inte var ) och det ska renoveras och det ska tränas och göras aktiviteter med barnen.

Jag och Frasse har bestämt att vi ska försöka bara vara så mycket som möjligt. Fokusera på familjen och jobbet. Inte ha några andra ”måsten”. Och med tanke på att Sixten just fyllt ett år så är min tid här på MammaGlad snart över.

Inlagd: augusti 3rd, 2012 under Mamma Glad-bloggen - Inga kommentarer.

Ett år.

Vi firade Sixtens 1-årsdag ute i skärgården med tårta och paket. Han åt med hela ansiktet och verkade glad och nöjd.

Inlagd: augusti 3rd, 2012 under Mamma Glad-bloggen - Inga kommentarer.

Kaos i hjärtat.

Vi har fortsatt semestern och åkte ut till min mormor och morfar som bor i Åländskaskärgården. Där tillbringade vi fyra soliga dagar i bara underkläderna.

Att se till så att aktiva Sixten inte slår sig på en tomt mest bestående av klippor och berg var en utmaning. Men vi klarade det fint. Men när vi kör på stora färjan i Mariehamn så händer det som inte får hända…. Vi har spänt loss Sixten och har tagit fram vagnen. I en obevakad sekund ska vi ta skötväskan och då slänger sig Sixten rakt ner i färjans ståldurk. Smällen av hans lilla kropp rakt ner i stålet fick Frasse att vilja spy. Jag stod längre bort med vagnen just då. Sen blev det kaos och sjukvårdsutbildad personal ringde taxi och ledde oss av färjan och tog vår bilnyckel.

In på akuten och träffa läkare och sjukpersonal. Sixten grät i över tre timmar i sträck, jag och Frasse var helt förstörda inombords. Sen fick vi ligga kvar för observation på barnavdelningen några timmar. Sixten fortsatte att gråta och hjärtat gick i tusen bitar hela tiden.

Nu mår han bättre och vi är hemma i Stockholm igen. Han är bra mörbultad och har väldigt ont i sin högerarm och har en rejäl blå/grön bula i pannan.

Det gick bra men det kunde gått så himla illa. Jag och Frasse är fortfarande i lite chock faktiskt.

Inlagd: juli 30th, 2012 under Mamma Glad-bloggen - 2 Kommentarer.

Sixten!

Inlagd: juli 21st, 2012 under Mamma Glad-bloggen - Inga kommentarer.

On the road.

Jag och Sixten är ute på äventyr. Har varit en sväng till landet och har nu åkt upp till Söderhamn för att hälsa på ett par härliga vänner. Känns härligt att bara flyta runt.

Inlagd: juli 18th, 2012 under Mamma Glad-bloggen - Inga kommentarer.

För länge, längesen.

För prick ett år sedan så väntade vi på Sixten. Vi väntade och väntade och väntade. Jag sov, åt och grät. Har svårt att förstå och minnas hur jäkla ont jag hade av foglossningen men vet att det kändes överjävligt.

I dag sitter vi här med en fantastisk liten människa som snart fyller ett år. Och med ett bäcken som fungerar. (även om det aldrig kommer bli 100 % igen). Det här året som gått har bara försvunnit. Och jag och Frasse är fortfarande kära och fortfarande bästa kompisar.

Och vi är också rörande överens om att tre barn och en hund är det vi klarar av. Vi är nöjda så.

Inlagd: juli 15th, 2012 under Mamma Glad-bloggen - 3 Kommentarer.